fredag 21 november 2014

Romska biblioteket: Gina Ranjicic - ett äventyrligt liv


Tack vare Bokbörsen och Antikvariat.net  går det att få tag på äldre böcker och få dem skickade hem i brevlådan. Det passar bra när man ska börja bygga upp ett nytt romskt bibliotek. Boken Zigenardikter som gavs ut av Katarina Taikon 1964 är borta från bokhandeln sedan länge, men finns på antikvariat. Den inleds med berättelsen om den serbisk-romska poeten Gina Ranjicic liv. Hennes födelseår är inte fastställt, men troligen föddes hon omkring 1830. Hon rymde från sitt folk som barn och kom till Belgrad när hon var ungefär tolv år gammal. Katarina Taikon skriver: 
En dikt av Gina Ranjicic från den scannade tidskriften
Varia från Projekt Runeberg. Dikten är skriven till hennes
tredje kärlek i livet, som hon höll hemlig och kallade
»den hvite mannen».
  
Hon togs där om hand av en armenisk köpman som anställde en lärare som undervisade henne i tre år. Sedan gifte Gina sig med köpmannens yngre bror. Gina levde ett hektiskt liv. Hon förälskade sig i en albanier, i dikterna kallad Kipetaro, en kärlek som dock aldrig blev riktigt besvarad. Hon blev bitter och fick med tiden svårt att finna sig tillrätta någonstans. Efter att ha lämnat sin make levde hon än i lyx och överflöd, än i djupaste armod. Småningom återvände hon till sitt folk. Den sjuttonde maj 1891 finner hon emellertid ro genom sin död. Hon begrovs i en okänd grav någonstans i Slavonien. Gina säger själv: “När jag var lycklig skrev jag inga dikter...”
På Projekt Runeberg kan man läsa mer, ur Varia: Illustrerad månadsskrift från 1904: Gina Ranjicic Zigenarskaldinnan. Några drag ur ett äfventyrligt lif, av Sigurd P. Sigurdh.

Hennes liv var både dramatiskt och äventyrligt. Sigurdh skriver:

Om Gina också aldrig riktigt älskat sin man, Gabriel Dalenes, följde henne hans minne likväl till det land, dit albanesen förde henne och där han sträfvade att uppfylla alla hennes mest egensinniga önskningar. I rik albanesisk dräkt red hon en gång på en präktigt smyckad häst genom Adrianopels gator, då hon med ens varseblef sin fosterfar, sin mördade mans bror. Vanmäktig sjönk hon af hästen, men svågern-fosterfadern hade till all lycka ej igenkänt henne. Då hon kom till sans, gjorde henne Kipetaren så häftiga förebråelser, att Gina i förargelsen rymde från Adrianopel. Men redan efter tre dygn återvände hon till sin älskare, »hvars ögon stungo som ormar» (keske yakha puskavena sar sapuno).

Inga kommentarer: