torsdagen den 26:e maj 2011

Bokbloggar som tävlar

Kafka på jobbet är en av tre bloggar som är nominerade till Forma Books Blog Award som är ett bokbloggarpris instiftat av Forma Books. De två andra bokbloggarna är Bokhora och En bokcirkel för alla.

Boksamtal och bokpresentationer att inspireras av.


måndagen den 16:e maj 2011

Om varför det kan vara värt fyra frimärken för att få returnera en bok

Eftersom den här bloggen har högt i tak och stor variation på innehåll, så tänkte jag idag skriva av mig angående en barnbok som jag just "läst".

Boken kom härom dan i en kartong från Barnens bokklubb. En klubb som alla mina barn har hunnit vara med i och just nu är det småbarnsböcker som skickas hem, med tvååringen som mottagare. Oftast gör Barnens bokklubb ett bra urval när de väljer sin månadsbok. Men den här gången var det ett riktigt bottennapp.

Boken är en fransk översättning, författaren heter Xavier Deneux och boken Första fina ordboken . Den gula blanka boken i lagom format för en liten att bläddra i bådar gott. Men ibland räcker det inte att vara snygg.
Boken handlar om två kaniner som heter Max och Moa. På första sidan möter vi kaninen med byxor, Max, samma kanin som ensam stoltserar på bokens omslag. Och därefter, Moa i röd klänning. Inget jätteproblem kanske, men det skaver ändå, stör mig att små barn så tidigt ska tvingas in i föreställningen om hur en flicka och pojke "ska" se ut. Och varför får vi inledningsvis se mycket mer av pojkkaninen än av flickkaninen?

Men värre blir det.

Ett par sidor längre in i boken börjar författaren att bygga upp en värld av dikotomier. Där manliga och kvinnliga egenskaper radas upp på sida efter sida, stereotyper och schabloner som kanske många barn inte känner sig begränsade av nu för tiden, men som de ändå är fullt medvetna om finns och som skapar förväntningar på dem i olika grad.

Här kommer några exempel. "Ibland är max busig. Ibland är han arg" (här välter Max ett gäng klossar). På sidan mittemot sitter Moa och jag läser "Ibland är Moa ledsen och ibland är hon glad". Sen får vi veta att Max har stövlar, snickarbyxor, jacka och tröja medan Moa bär kjol, strumpbyxa, nattlinne och - trosa! Inget fel på trosor, men vad hände med kalsongerna?

Därefter fyller Max två år. Om Moa överhuvudtaget fyller nåt, det får vi inte veta, men Max får iallafall ett rejält kalas.

Sedan fortsätter boken att rapa upp namn på prylar i bästa (värsta) Richard Scarry-anda. Och innan jag nått halvvägs in i boken vet jag att det kommer att vara värt vartenda ett av de fyra frimärkena det kommer att kosta att skicka tillbaks paketet till Barnens bokklubb.

Max är clown, Moa är fé. Max gillar att snickra, Moa ritar en fin stuga. Max både cyklar, kör motorcykel, brandbil, rymdraket och flygplan samt får rida på pappas axlar. Tack och lov får Moa hämta sina vänner i en minibuss. Dessutom hoppar hon i sängen, vilket tydligen kan anses vara en aktivitet som en flicka kan utföra...

I Första fina ordboken ser vi pojkkaninen 28 gånger, medan flickkaninen syns 15 gånger. Att räkna antal hon och han är ett enkelt sätt att göra en genusanalys av en bilderbok, utöver de rent kvalitativa aspekterna.

Det finns mängder av sådana här böcker i hyllor och boklådor. Och jag hoppas fortfarande* att bokförlagen kan börja genusanalysera sina barnböcker. Nej, tacka vet jag bokförlag som tar saken på allvar - t.ex. Olika förlag, Vombat och Sagolika. Ett stort hurra till dom och ett stort blä till Rabén & Sjögren som valt att ge ut boken och till Barnens bokklubb som valt att skicka ut den till tusentals svenska barn.


* När jag skrev min magisteruppsats "Barnbokens kön" för 10 år sedan undersökte jag hur bokförlagen ställde sig till att genusanalysera barnböckerna i sin utgivning. "Oviktigt" och "Genusperspektivet är en modefluga" var ett par av svaren.

onsdagen den 4:e maj 2011

"Tidskriftslyftet"

Det är en imponerande tidskriftshylla vi har i skolans bibliotek. Jag hinner dessvärre inte mer än bläddra i några av tidskrifterna varje månad. Och det är ett dilemma som jag delar med skolans lärare har det visat sig. Under årens lopp har jag luskat med dem om vad som är gångbart i kurserna. Vad använder de själva för egen omvärldsbevakning och fortbildning, vad använder kursdeltagarna i sina studier?

Nu har jag kommit på ett mycket effektivt sätt att ta reda på detta. Nämligen genom en enkät i Google docs. Jag använde jag mig av någon annans instruktion, det finns många som bloggar om hur man gör. På fina Ugglebloggen finns den här instruktionen. Du väljer själv vilka frågor du vill ställa.

Själv lade jag upp alla tidskrifters namn och kopplade frågorna till dem, som t.ex. Känner du till tidskriften? Använder du tidskriften? Antingen ger man givna svarsalternativ, eller så lämnar man det öppet. Sedan delar man enkäten via mejl. Mottagarna klickar på en länk och fyller sedan i enkäten och klickar iväg den så att den hamnar direkt i verktyget. Om man vill skickar man ut både en och två påminnelser och bestämmer själv när verktyget ska sammanställa resultatet i önskvärt diagram eller tabell.

Ok, det är ju inte gjort i en handvändning, men ge det en eftermiddag, så ska du se att det är en otrolig tidssparare. Framför allt vad gäller sammanställningen.

Mitt resultat visade att många av lärarna hade dålig koll på vad biblioteket erbjöd för tidskrifter, samt vad de innehöll. Så jag bjöd in mig på ett lärarråd och tog med mig ett urval av sådant som jag trodde var intressant för dem, pratade lite om tidskrifterna, gav exempel på temanummer och användningsområden. Det var mycket uppskattat och nu börjar det röra lite mer på sig borta på hyllan. Nästa steg är att gå ut i kurserna.