tisdag 23 februari 2010

Vad boken gör med TV:n?

De senaste åren har ett nytt sätt att se tv-serier på dykt upp, nämligen att via nerladdning eller dvd-boxar se hela säsonger i ett svep.

Möjligheten att uppleva en mer djupgående berättad historia har blivit större. Det är ett tittande som mer och mer kan liknas vid den behållning som en bra läsupplevelse kan ge. Karaktärstecknandet har utvecklats bort från statiska funktioner mot mer dynamiska, mer människoliknande karaktärer. Kristin Lundell försöker i Svenska Dagbladet uttrycka vad som hänt:

”Under 00-talet hände något med tv-mediet. Plötsligt gick det inte längre att kollektivt avfärda tv:n som dumburk och tv-tittande som en passiv sysselsättning. I takt med att den ena välskrivna serien efter den andra dök upp började tv-kulturen kräva ett större engagemang av sina tittare. I en del fall snurrade trådarna vidare i andra forum långt efter att vinjettmusiken tystnat och eftertexterna slutat.”

Då inget speciellt hänt i tv-världen sedan Twin Peaks i början av nittiotalet har tv-bolagen på senare år producerat ett flertal högkvalitativa serier som t.ex. The Sopranos, Carnivale, In Treatment och Mad Men. (”Mad Men är det bästa och seriösaste som hänt TV efter Sopranos.” skriver Bodil Malmsten på sin blogg)

Medan vi ligger som sälar på klipphällar i våra soffor stannar inte tv-serierna i den blinkande burken. En del av dem har redan sitt ursprung i bokform, som t.ex. Dexter av Jeff Lindsay och True Blood av Charlaine Harris. (Det finns förstås många fler. Se listan “Television programs based on novels” på Wikipedia.)

Andra tar steget till böckernas värld efter att serien nått framgång, som t.ex. Californication, serien som följer författaren Hank Moody, vars senaste bok God Hates Us All, i tv-serien, nu materialiserat sig i pappersform – på någon stackars spökskrivares bekostnad.

Inga kommentarer: