lördag 23 januari 2010

Var finns författarna?

För ett tag sedan frågade jag såväl här i bloggen som på Dala-Demokratens kultursida vem läser år 2009 arbetarförfattarna Maria Sandel, Maj Hirdman och Moa Martinson. Litteraturvetaren Birgitta Holm gav svar på tal och visade i sin decemberessä i DN att Maria Sandel är väl så aktuell hundra år efter storstrejken. Bra! Sven Delblanc är en annan författare som också bör lyftas fram. Han levde senare än de tre M:en, dog 1992 sextioett år gammal. I höstas gav Delblancsällskapet ut Det är du själv som bestämmer! Politik, samtidskritik och litteraturdebatt från tre decennier. (Det är därifrån jag hämtat min beskurna bild av Delblanc, målad av R. Ljunggren.) Efter att ha läst och i DD reflekterat kring den fullmatade välskrivna volymen funderar jag över vilket ansvar har vår tids intellektuella? Finns de över huvud taget? Är det möjligt att förena politisk övertygelse och estetiska intressen? Göran Greider är en av de få skönlitterära författare i Sverige som i dag rör sig i det politiska landskapet. Men var finns alla andra? Vem förutom Greider axlar idag Delblancs och Ivar Lo-Johanssons mantel?

4 kommentarer:

Crister Enander sa...

Läs exempelvis Kristian Lundbergs "Yarden" och Rolf Almström "Svart arbete" för att ta två nyutkomna exempel.

christina garbergs-gunn sa...

Ja, det ska jag göra och i vissa samtida skönlitterära texter finns ju en hel del samhällsengagemang och också en politisk medvetenhet. Jag saknar dock författarrösterna i den offentliga debatten, på många tidningars debatt- och kultursidor. Kristian Lundberg får Ivar Lo-Johanssons personliga pris 2010. Så visst axlar han manteln delvis.

christina garbergs-gunn sa...

... och som av en slump råkar jag på nätet snubbla över denna text skriven av just Kristian Lundberg. Om Sven Delblanc...
Kopiera adressen och klistra in:
http://www.expressen.se/1.386677

Crister sa...

Problemet är större än så. Intellektuella tillåts inte finnas på dagens kultursidor. Analyser är inte önskvärda. Diskussioner - om allvarliga ämnen - är inte välkomna. Allt som återstår är ett frossande i tyckande - helst överlämnat till hundra och åter hundra krönikörer.